När skador uppstår i trafiken utgår ersättning ur en obligatorisk trafikförsäkring, vilken alla som äger bil är skyldiga att teckna. Sådan ersättning kallas för trafikskadeersättning och utgår i ett stort antal fall. Den speciella lagstiftningen om trafikskador kommer i fråga då en skada uppstår i trafik med motordrivna fordon. Ersättning för personskada utgår alltid. Detta innebär ett avsteg från den annars allmänna principen inom skadeståndsrätten att oaktsamhet förutsätts för att skadestånd skall utgå. Även sakskador kan ersättas, men i sådana fall gäller ett vanligt culpaansvar, vilket innebär ett krav på oaktsamhet för att ersättning skall utgå. Som nämndes ovan krävs att skadan har uppkommit i följd av trafik för att ersättning skall utgå. I denna artikel skall detta begrepp och den utveckling som på senare tid har skett i praxis diskuteras. När man läser om regleringen av trafikskador kan man snabbt konstatera att det är en särskilt strikt reglering. Oftast krävs inte någon oaktsamhet för att ersättning skall utgå, vilket är ett avsteg från huvudregeln. För den skadelidande är det särskilt gynnsamt att få en skada bedömd som en trafikskada, då möjligheterna till ersättning är mycket större än vad som annars gäller. Bakgrunden till denna strikta reglering är att då biltrafik uppkom ansågs det, med all rätta, vara en farlig verksamhet eftersom bilar rör sig fort och är tunga. Jämfört med annan trafik som fanns på den tiden var biltrafik mycket farligare. Det ansågs behövligt att de som drabbades av skador i trafiken skulle få ersättning och eftersom trafik ansågs vara en så pass farlig verksamhet ansåg man att ett så gott som strikt ansvar var rimligt. Något som är väsentligt för bedömningen av om en trafikskada föreligger är som förstås att skadan skall ha uppstått i följd av trafik. Härvid måste man utröna vad som kan menas med i trafik. Den första tanken man får är troligen att trafik är fordon i rörelse. Detta var även vad som ursprungligen avsågs med begreppet trafik. Man kan därför säga att olyckor som har uppstått då fordon är i rörelse är inom lagstiftningens kärnområde. I sådana fall är det uppenbart att skadan har uppkommit i följd av trafik. Däremot finns situationer som uppkommer utanför detta kärnområde, där bedömningen blir väsentligen svårare. I sådana fall måste man tolka begreppet för att bestämma om den aktuella situationen skall täckas av begreppet. Praxis har utvecklats mycket på det här området och numera kan många olika situationer täckas in under begreppet. Först kan nämnas ett rättsfall där en person föstes in i en parkerad bil i syfte att personen inte skulle bli gripen av polis. När detta hände skadades dennes arm, varpå fråga uppstod om skadan hade uppkommit i följd av trafik eller inte. Högsta domstolen ansåg att skadan var en följd av trafik. HD anförde som skäl härför att man endast hade gjort ett kortare uppehåll i färden och framförallt att bilen brukades på normalt sätt. Att bilen brukas på normalt sätt föranleder således att skadan anses vara i följd av trafik. Enligt HD är i- och urstigning att betrakta som normalt brukande. Troligen skulle även lastning och lossning anses vara normalt brukande. Dock kan knappast vidtagande av åtgärder för att senare kunna bruka fordonet betraktas som normalt brukande. HD konstaterade dock i ett rättsfall, då en person som skrapade bort is från rutorna på bilen och halkade, att trafikskadeersättning skulle utgå. Anledningen härtill var att eftersom åtgärden vidtogs i syfte att senare kunna föra fordonet på ett trafiksäkert sätt var detta en skada i följd av trafik. Vidare påpekades att handlingen var omedelbart förestående färd. Efter att ha gått igenom några få rättsfall här kan vi snabbt konstatera att HD har tagit begreppet trafik långt ifrån den ursprungliga innebörden. Nuförtiden är det inte endast då bilar är i rörelse som det särskilt stränga ansvaret uppkommer, utan även då bilen har tagits ur färd och till och med under tiden då man förbereder sig för att använda bilen. Det man kanske bör fråga sig är vad det kan finnas för problem med en utveckling av detta slag. Ersättningen utgår visserligen ur trafikförsäkringen, vilken kan tyckas vara en outsinlig källa av kapital. Dock bör inte glömmas att det faktiskt är bilägarna som finansierar trafikförsäkringen, ju mer skador som täcks in desto dyrare kommer försäkringspremien bli. Slutligen bör man kanske också fråga sig om den särskilt farliga verksamheten, som biltrafik uppenbarligen är, verkligen är aktuell då man inte har börjat köra. Är det rimligt att skyddet är så starkt i situationer då man slår sig på bildörren på vägen in eller då man halkar utanför bilen?